Dec
18
2008
1

Välkommen!

Bevara Internet är en samlingsplats för alla oss som verkligen uppskattar internet, ända in till dess innersta vrår. Här skriver vi tillsammans om vad internet betyder för oss. Läs vad vi skriver, eller skicka in din egen berättelse.

May
26
2009
0

Den som bluppade min blick uppåt

thumbnail_large

Jag trodde nog att det var alltför komplexa grejjer det där man hörde om.
Det kunde väl inte gå att i telefonjacket koppla in en grunka och prata med en hel värld?
Jag fastnade i chattrum, yrade lite med html-kod och pillade på snoppen medan jag fantiserade om hur hennes bröst skulle se ut.. snart. Ja, kom igen då! Det bluppar nedåt… Hon ser ut ur skärmen som om hon vet. Att hon snart är nakenfis. Oh, nu.. där! bröst liksom. Fina. Kablaam! Vem orkade vänta på att se hennes nedre delar? -So many tits to be revealed!
..So little time.
Jag undrar om min granskning av internet idag, detta smurfande.. Skulle gå så oerhört fort, om jag inte nu slapp vänta på bilder som långsamt bluppar fram.
Instant breasts for the people!
Inget bluppande? Jag saknar allt sånt.
Internet förändrades, för mig.
När jag sedan slutade upp med att jaga de perfekta jävla bysten här inne i dattan, kom jag på mig själv med att få se dem. På riktigt!
Och de var för fina. Hon var det, men hon tycktes inte se det.
Jag såg inte klart. Månens ljus trädde in i mitt rum, och skapade en stämning som av ren magi.
Pyjamasparty. Mitt hjärta bultade, mina läppar var aldrig kyssta.
Jag och min kompis låg där i sovsäckarna uppå en stor madrass på golvet. Vi hade de sötaste tjejerna i klassen där. I våra sovsäckar, med bara pyjamas mellan våra nakna kroppar.
Men pojken var rädd. Just det, jag ville inte kyssa ens henne. Inte då.. Blyg. Okysst.
Nu stod de där uppe, förföriskt i månljuset knäppte de upp.
Och lite sådär från sidan såg jag ett bröst.
Det tillhörde den på riktigt sötaste av dem alla.
Jag bangade ur.
Kyssen alltså. Den skulle vara lång, en 18-wheeler.
Men jag hörde bara ekot av mitt smack i hennes vidöppna mun.. Bredvid oss rullades tungor runt varandra, och jag var så feg.
Hon var den finaste. Och hon hade blottat sina bröst.
Jag ville inte åt hennes famntag, klapp eller kyss.
Jag behövde granska henne långsamt.
Uppifrån och ner. Med knäppt pyjamas, och busig blick.
Hon såg min blyghet som stark nog att ljuga, säga att vi faktiskt kyssts.

Hon har en plats i mitt minne, som den som bluppade min blick uppåt.
Hennes skönhet var etsad. Inifrån och ut, all-good.

Internet är bra skit, det kan vi alla hålla med om.
Surfa lätt bara, frihet och information är del av en större civilisation.

May
06
2009
0

Being a pupil of the Internet

pupil

I’ve been thinking for a while what should i write about my relation with the Internet.

Ultimately is something really natural and normal to me, something i take for granted. But is not that easy right?

There is something precious beyond any assumption, something that you don’t really know or understand completely, that sparks curiosity and makes you go after it. Maybe we kind of love what we don’t know…and probably Internet it is so important to me, because it has been my entry point to unknown people, music, places, myths, words, ideas, processes and more important, possibilities that shaped a big part of what i called my world.

A fair amount of my Internet is made of things and skills i learn to create things. In the beginning it was trough irc chat rooms where i learn about animation, later on i got caught in the forums to find out less about technique and more about ideas - which were always surrounded by music and this is how i eventually end up at Dirty - a forum about where my fascination about image and music, expand to unknown levels to me.

Since i missed something kind of important like university - Internet and my friends at my favourite brown forum where in charge of supply lots of information to find about what i liked and needed to know. Dirty.org was like a playground full of relevant things for me, where i discovered naturally about the simple economy of the Internet where you share and contribute in order to play. They would give me space in the server and i would try to create something nice for the site. So i find out how to make html so i can put something good in there. I would learn how to use music software so i can make a nice mix for them. I naturally learned more english (I even learned to work harder so i could buy a plane ticket, to join the the dirts in a festival and actually hang out with them!). So i visit new places outside Mexico following music, ideas and people i met through dirty and i eventually move for real to one of those places.

In that place there was so much more that i didn’t know and everything was set up to get lost on it. Priorities changed, there was so much around! The idea of making, modifying, hacking, programming inside such system like New York, blew my mind. Working only in the screen wasn’t the only option and i changed it all for a pair of scissors, sewing machine and the street. I didn’t know how to do it though. Lucky me… the people around me knew how and shared it, is not a coincidence these people were very into Internet.

Obviously i never thought about the “the Internet” in this way before. I learn to value it and keep their cycle moving actively. I’m still trying. Maybe i wasn’t thinking in all the content of Internet at all. Being a pupil of the Internet before being a pupil of an actual teacher, blind me a little bit: generate, exchange, filter and recycle information was something natural to me.

I bumped into the right people -once again trough Internet- and i here i am trying to articulate what it means the fact of having the chance of learn all of what i’ve been interested in, even if i didn’t have the privilege of a formal education. First at all, i guess i am so super lucky.

Even if i’m at the risk of sounding exaggerate and cheesy, i think that my Internet it’s been like a fuel to me. And since i took it for granted, the only way to preserve it now is by acknowledge that a fairly big amount of what i think is called “knowledge”, comes from people that understand things in a different way than me and unleashed on the Internet, from those who talk to me about the Internet itself, the ones that posted a link that was useful to me, that took the time to upload some instructions i could follow, that put up a mix with some music i like, that took the time to reply my question in a forum, that made a software that i could download or a tool i can use, that chat with me all night and guide me step by step to bring back my AMIGA, from the nicknames that stopped chatting and showed up in a bar for a party- and later on to a wedding!-, from the ones that shared their server with me to host jpg remix battles, from those that invited me to be part of an on-line lab…

It comes from all the people that know something i don’t - and inspire me to dive into the Internet, to keep learning how to create some more fuel - to put back into the world.

1_background

Geraldine Juárez lives in Mexico City and in streets and nets all over the world working to unveil the exciting possibilites of the end of the world.

Apr
26
2009
0

Bevara vad?

bevaravad

Det är helt tvärtom. Bevara? Just när det roliga börjar?

Även en dag som idag när stämningen bland nätanvändarna pendlar mellan mulen och trotsig (idag meddelades dom i första instans i fildelningsrättegången mot Pirate Bay - en rättegång som deltagarna själva kallar för en medieteater och som de själva är villiga deltagare i) är en dag till när det roliga fortsätter börja.

Jag har haft tillgång till nätet sedan tidiga åttitalet. Det var spännande redan då. Det hände nya saker när vi började kunna kommunicera fritt om självvalda ämnen, utan redaktionella mellanhänder, över alla sociala, ekonomiska och kulturella gränser. Nåja, vi var alla tekniker, mer eller mindre, och akademiskt orienterade sådana, men ändå. Vi fick välja vilka konventioner från de vanliga salongerna och samtalen vi tog med oss till nätet och vilka vi ville göra oss av med. Vi fick veta saker ingen annan visste, vi kunde diskutera saker ingen annan talade om där vi råkade befinna oss. Vi gratulerade oss själva för den nya mark vi bröt och tävlade i att formulera optimistiska framtidsvyer.

Så är det fortfarande. Och bättre blir det hela tiden. Internet håller på att uppfylla en del av de löften vi som teknikfrälsta ställde ut åt oss själva för länge sedan. “Ni är alla del i min hjärna”, bättre går det inte att säga! Faktum är att nätet nu håller på att uppfylla en del av de löften som skriften som teknologi ställde ut åt mänskligheten något tusental år sedan. Nu börjar det likna något - vi är verkligen losskopplade från tid och rum, utan att kedjas till fysiska artefakter vars exemplarframställning och distribution är en flaskhals och ett hinder.

Men tillbaka till rubriken. Bevara?! Bevara vad? Hela poängen med den nya kommunikationskanalen är ju inte bevarande utan kreativ destruktion. Gamla utbildningsinstitutioner byggda på sekventiell skedmatning av informationsmässiga spädbarn, gamla auktoriteter, hierarkier och samhällsklasser baserade på innehav av information, mediesystem baserade på skalbarhet, affärsmodeller baserade på brist kommer alla pysa ihop lagom långsamt, inte genom att ersättas av nya utan för att flerfaldigas, breddas och stärkas. Detaljerade förutsägelser kommer att slå fel, (jag har själv gjort många i efterskott bisarra utfästelser) men den generella trenden ser ut som den gör.

Och därmed blir de illa utförda politiska regleringar som statsapparater och affärsidkare försöker införa just nu inte hållbara. De kommer vara glömda - de har redan sin framtid bakom sig. Det otäckaste som kan hända vore om stabilitetsstödjande lagstiftning och stora fysiska system samverkar för att hindra innovation och förändring. Så har skett i trafiksystem och i energisystem - men i informationsteknologin är inte de fysiska investeringarna lika tvingande och de är lätta att kringgå med nya tekniska framgångar.

Lika lite som PUL har spelat någon större roll för att stävja internetanvändning (strikt tillämpat skulle det ha gjort det) kommer IPRED eller FRA-lagen, Pirate Bay-rättegången eller Telekompaket ha stora konsekvenser för det internet vi använder. Lokalt i tiden, lokalt i vissa jurisdiktioner, lokalt för vissa individer kommer effekterna vara beklagliga. Mest för att den offentliga apparaten som borde kunna ha bättre saker på agendan riskerar distraheras från att försöka formulera beständiga regleringar och tillämpningsföreskrifter. På sikt spelar de ingen roll.

Det sorgligaste för oss som lever av och för allt snabbare accelerande teknikframsteg är att framtiden fortsatt är långt borta. Livets förgänglighet är fortsatt en förolämpning för oss. Det finns många saker jag förutsett som jag aldrig kommer få se i verkligheten. Några för att jag har fel, några för att min framtid är kortare än nätets.

De som bromsar har fel. Här ska varken bevaras eller rullas tillbaka. Här ska accelereras.

Jussi är språkteknolog och jobbar med att göra saker lättare att hitta. Hans jobbsida hittas här

Mar
05
2009
13

Tidig internethandel

beer

Detta inträffade i gryningen för WWW, när internet fortfarande var oupptäckt av kommersiella intressen och Yahoo listade alla websiter på en sida i tre kategorier.

Jag var den lycklige ägaren till ett grafikort från NCR med den, för den tiden, enorma minnesmängden om 8MB. Kortet hade fungerat utmärkt under Windows 3.11 men när jag skulle uppgradera till en tidig version av Windows 95 så kunde jag för mitt liv inte få mer än standard VGA upplösning (640X480) hur jag än försökte.

Med en känsla av panik och kallsvettningar inför tanken på investering i ett nytt kort, började jag söka efter en lösning och nya drivrutiner. NCR hade vid denna tiden redan lagt ned sin tillverkning av grafikort och utvecklade inte längre något för kretsen. Microsoft stödde hårdvaran men bara med VGA upplösning som jag ju redan hade upptäckt. Jag började då gräva djupare och hittade till slut ett inlägg i ett forum där en person tackade för de nya drivrutinerna till exakt samma kort som jag hade. Tyvärr var tråden stängd och allt som fanns kvar var det cachade inlägget hos sökmotorn.

Som tur var fanns det en mailadress till avsändaren och jag skickade en fråga om var han hade fått tag på drivrutinen. Efter någon dag fick jag svaret att; jovisst, han hade fått drivrutinerna från en kille på Irland som hade hackat fram dom själv och självklart kunde jag få hans mailadress! Efter att skrivit ett mail, där jag så artigt som möjligt beskrev min situation och bad att få tillgång till drivrutinerna, väntade jag med spänning på svar.

Jag behövde inte vänta mer än några timmar innan svaret trillade ner i min inkorg med en zippad fil som bilaga. Med spänning installerade jag filerna och kunde med glädje konstatera att jag nu kunde skruva upp bilden till SVGA med 1024X768 i 32Bitars upplösning! Nöjd och glad skickade jag ett svar och tackade hjärtligt för hjälpen. På den här tiden fanns inte PayPal eller andra betalningsmöjligheter on-line och jag började fundera på hur jag skulle kunna ersätta killen på ett bra sätt.

Han var en av de få jag hade stött på som hade en egen privat hemsida och i hans mail fanns adressen utsatt. Jag surfade in på den och fick en personlig beskrivning av en helt vanlig kille som studerade teknik på universitetsnivå och bodde i en mindre stad som jag inte minns namnet på. Han hade även, som en äkta Irländare, skrivit om sin favoritpub där han tillbringade en avsevärd del av sin fritid. Genom att snoka rätt på den Brittiska motsvarigheten till vår nummerupplysning lyckades jag till slut få tag på numret till puben och ringde dit. Jag försökte förklara situationen för en bartender som nog aldrig hade hört talas om Internet och förmodligen antog att det var någon form av utländsk organistaion.

Jag lyckades till slut förklara att jag ville köpa ett par öl till en av hans kunder och undrade om det fanns något sätt att betala dessa via bankinsättning eller liknande. När han frågade efter namnet på kunden skrattade han och sade att han mycket väl kände till “Seans grown up son!” och att han skulle tappa upp en öl till honom och hälsa från mig, gratis! Efter ett par dagar fick jag ett mycket glatt mail med stora tack och många utropstecken. Vi var båda mycket rörande överens om internets potential och en lysande framtid för internationell handel.

Jag fick även smak för den hjälpsamhet och vänlighet som fortfarande präglar såväl internet som Irländska pubar! Jag har gjort många köp och försäljningar på nätet efter det men ingen lika personlig och rolig. den största kostnaden var dessutom samtalet till nummerupplysningen i Storbritannien, fast det kostade nog mer än ölen skulle ha gjort!

Olle Lindgren är 41 år och arbetar som konsult  hos Systemstrategerna AB. Han skriver många kommentarer i forum och bloggar. Han bloggar även en del själv mot lagar som hotar internet som företeelse och mot orättvisor i största allmänhet. Då går Olle under en pseudonym som han inte tänker avslöja här.

Feb
09
2009
2

Internet är vår livsnerv

livsnerv

Det var på ett Internetkafé i Chiang Mai i norra Thailand för ett antal år sedan som jag insåg jag hur svårt det var att leva utan Internet. Jag hade frivilligt varit utan Internet i två månader, avskärmad från yttervärlden i ett Buddhisttempel. Det kändes.

Det fanns en del att ta igen: bankärenden, mail att svara på, vänner som undrade om man levde, familjen som undrade när man skulle komma hem… om man kom hem… Var nu ‘hem’ var.

För mig har Internet betytt ett nytt sätt att söka kunskap - Google istället för biblioteket. Jag har även lärt mig att källkritik är A och O. Allt som skrivs är uppenbarligen inte sant.

Jag tillhör dom som har arbetat med Internet. Efter 10 år i branschen, känns det inte lika kul längre. Det har blivit för stort, för kostsamt, för ohanterligt för någon som vill frilansa och inte sitta på en flashig webbyrå. Kanske har jag blivit gammal, eller bara tappat lusten. När det inte är roligt längre, när man inte längre är hungrig, då är det dags att göra något annat.

Jag är mer eller mindre nomadisk. Internet har gjort detta möjligt.

Jag bor sällan längre än sex månader på samma ort och delar min tid mellan Europa och Asien. För tillfället är jag en period i Sverige och följer naturligtvis debatten angående IPRED, FRA och allt annat man nu hittar på för att stämma i bäcken. Kommer man att lyckas?

Det är lite typiskt att nu, när Internet tack vare utvecklingen av tekniken och infrastrukturen, har blivt riktigt användbart, då skall lagar och förordningar tas fram för att strypa just den utvecklingen.

Tar man en ny teknologi som Internet och försöker anpassa den till en förlegad lagstiftning som upphovsrättslagen, så blir resultatet snarare stagnation än vidare utveckling.  Sann utveckling drivs ju inte av ekonomiska intressen, det riktigt nyskapande kommer aldrig ur ett krasst vinsttänkande - utan ur glädjen över att skapa något och dela det skapade med andra.

Internet är en gemensam livsnerv som förbinder oss alla. Den får inte skäras av.

mvh,Seth Larsson |
Feb
02
2009
1

Internet och Kulturen

internetochkulturen

Utan internet skulle Tidningen Kulturen inte finnas. Det är sant att vi har försökt etablera oss också som papperstidning, detta i 17 månader och med enorma uppoffringar. Men som nättidning har den existerat sedan den 1 september 2006 och vi håller hemsidan ständigt uppdaterad.

Mängder av kulturarbetare, skribenter, författare, musiker, bildkonstnärer, med flera har – tillsammans med oss – utnyttjat och utnyttjar internet till sin fulla potential.

Nästan 600.000 enstaka besökare har – helt gratis! – kunnat läsa den otroliga mängden av artiklar i Tidningen Kulturen. Vår röst, våra röster har alltid varit fria från alla sorters påverkan, fri från de politiska partierna och fri från “marknaden”. Det har vi ibland fått sota för genom en del hotbrev, men 95 procent av våra läsare visar ett stort intresse och en stor respekt för vårt val att inte “profilera” oss politiskt.

Vi försöker utveckla ett försvar av det gemensamma som finns i den kulturella världen, bland annat utifrån vad som sker på internet. Som läget är nu utnyttjar människorna de immateriella värden som skapas i och med internet. Staten behöver det fria informationsutbytet som sker på internet, men gör sedan anspråk på de värden detta genererat.

“På bloggar, forum och politiska ‘underground’ sammanhang diskuterades frågan flitigt året innan den slutligen kom upp till ytan av den traditionella pressen. Det krävdes en massmobilisering av svenska internetanvändare för att pressen skulle vakna. Internt hade dock människor inom svenska presskåren länge varit aktiva inom denna kamp utan att få gehör för sina frågor”, skriver vår Fredrik Rubin

“FRA-lagen rör upp en storm av känslor. Den åsidosätter rättigheter som vi trodde att en demokratisk statsform garanterar. Försvarets radioanstalt, FRA, kommer från och med januari 2009 att upprätta en ‘kopia’ av internet, avlyssna all internet-trafik som korsar Sveriges gränser samt besitta den juridiska rätten att övervaka vad som förut skyddats som grundläggande rättigheter”, tillägger Jens Eriksson.

Detta liknar de diktatoriska regimernas censurpolitik, som i till exempel Kina.

När Internationella Olympiska Kommittén (IOK) år 2001 gav Beijing spelen var det ett kontroversiellt beslut, men ingen av de politiker som förordade bojkotter eller de kända personer som ledde protesterna i västvärlden höjde rösten då. Skillnaden beror huvudsakligen på internet och mobiltelefoni. Då fanns omkring 100 miljoner mobiltelefoner i Kina, idag finns 600 miljoner, med möjligheter att ta bilder och spela in videoklipp, och bara 17 miljoner kineser hade tillgång till nätet. Idag är över 150 miljoner uppkopplade, och de bloggar, skapar egna virtuella nätverk med mera, som alla andra. Det var därför som Kina valde att stoppa internettrafiken under OS.

Vi på Tidningen Kulturen vill fortsätta att ha ett fritt internet, utan spioner och utan repression.

FRA-lagen är en orättvis lag som inte kan stoppa terrorismen, terrorattackerna kommer ju knappast att planeras över okrypterade mail! Däremot är lagen ett brott mot yttrandefriheten och mot pressen som, och detta är bekant, ofta använder tips från källor som vill förbli hemliga och dessutom är garanterad anonymitet av grundlagen.

Internet föddes för att kontrollera för att bekämpa en hypotetisk stadsgerilla men blev så småningom fritt. Internet skapar frihet men också en friare marknad. Därför är hotet mot friheten på internet ett hot mot Friheten i över huvud taget.

guido0707072aGuido Zeccola är chefredaktör på Tidningen Kulturen som finns på http://www.tidningenkultulren.se.

Jan
25
2009
5

En gång i tiden älskade jag Comic Sans

comicsans

1998 – jag var tolv år gammal och gjorde min första hemsida. Identitetsökandet tog sig plats. Webbringar, gratisgästböcker med reklam och alldeles för mycket tid i både paintshop-pro och en lagom rippad version av frontpage.

Exakt hur allt fungerade var inte det viktigaste, det var att kunna använda delarna för att skapa sig det där rummet och platsen som var min. Passagen erbjöd hela TIO megabyte utrymme för min sida som jag givetvis kopplade förbi reklamen och uppdaterade så ofta telefonräkningen för modemet tillät. Gifanimationer var jättehäftigt, interaktiva bilder, midifiler och chattfunktioner var ännu coolare.

Vi var dåtidens dagboksbloggare, listade erfarenheter och berömde varandra för hur intressanta vi var. Tusen besökare var nästan hela världen och det gällde att uppdatera, förändra och förbättra allt.

Elva år senare är deltagarkulturen med interaktivitet i fokus större än tidigare. Alla har chans att bidra med en liten del, få respons, skapa en identitet och samtidigt hitta samhörighet. Internet lärde mig och många andra att vi inte behövde vara passiva åskådare i vare sig den politiska, sociala eller kulturella världen.

Tack vare öppenhet, tillgänglighet och (med tidens mått) snabbhet, kopplade nätet ihop oss lantisungar med urban digital dynamik.

I dag har jag övergivit min kärlek till Comic Sans. Kärleken till nätet finns kvar.

mvc-022fJohanna är i dag tio år äldre och har fler pixlar i mobilen än kameran på bilden. Hon bloggar på www.frihetfildelningfeminism.se

Jan
18
2009
3

Mellanspel

Skogen är det andra havet. Det hav i vilket människan vandrar. Detta hav kräver en annan typ av sjöfart än oceanens släta rum. Här måste man göra väg genom den snåriga, igenväxta och fuktiga vegetationen. Öppna ängar delar plats med underjordiska tunnlar.

Skogen omsluter alla arter, åtskiljer dem tillräckligt för att försona dem med varandra, insvepa dem i samma fred. Spåren korsar varandra i alla riktningar och alltid följs spåren av nya varelser, alltid växer där något i dem, levande sömmar genom skogens mantlar.

Vi besjunger skogarna, vårt ursprung och tillflykt, vårt mänskliga förråd; där skogen råder översvämmar och urartar inte människan, vänder sig inte mot sig själv i förintelsens raseri, känner sin begränsnings mått inför de högvuxna träden.

Jan
11
2009
0

Level up!

levelup

Internet är stort, väldigt väldigt stort. Det är något av det första som slog mig när jag sent 90-tal fastnade i tjusningen av att surfa endera hit eller dit bland intressanta ting och nonsens samt självlära mig att sålla bland det typiska skvalpen av kitsch och nisch. Google, everything2, mera google, wikipedia, googlebilder -#brokigakon och omniHAL, hurra!

Processen att lära sig hitta i den här världen pågår än; att inför mig själv avgöra om jag är äcklad, road, likgiltig eller smittad av entusiasm är något ingen “vuxen” eller suveränitet kan lära mig. Dessa drabbningar är mer omedelbara än val var 4:e år.
Detta är inte olikt att lära sig avgöra graden av god etik eller ren elakhet i olika situationer ute bland människor, djur eller små barn. Bland ettor och nollor finns det vildvuxen rymd ingen politiker med machete kan råda bot på.

Om politik kan sägas mycket men om internet återstår att se. Mitt internet är samhällsbygget bortom tid och rum. Det som för egen del började som en kunskapsbank, övergick till det där torget där man oavsett distans kan umgås, ta det lugnt i, ge varandra idéer. Det är lyckan att få nyttig information i en pressad situation eller bli bjuden till rast och en kopp te och dessa goda ögonblick handlar inte om eniro.se eller google maps -hej ni goda viljor och glada amatörer!

Med internet upptäckte jag även att jag kunde ge mig hän att göra flera saker samtidigt, i olika rum, i olika tider, utan något som helst linjärt syfte. Må det vara studier, arbete, nöje eller omsorg för dem mina. I den här sekulariserade världen är det lätt att gå förlorad i vad en själv faktiskt vill och tycker om -institutionell jul, nej tack!

Internet är just länken mellan hem och hem, det genuina och det allvarliga, det roande och oroande. Här finns plats för alla riktningar. Här ryms all multitud. I en tid när vi växer upp utan att lära oss hur och vad vi egentligen vill värdera, är internet förlängningen av oss själva precis som vi är och som vi ännu håller på att bli -på internet är vi alla n00bs!

Här kan vi vara vänner i skilda konstellationer och mysa bland våra likar, här har vi plats att vifta med armarna och skrika vårskrik utan att vara i vägen eller väcka grannarna, här kan vi hitta rätt bland våra passioner och ladda oss med energi. Staten i .se är ju även lite allemansrätt också eller hur?

Jag är uppväxt med en mängd goda råd. Så har min mor lärt sig ting och tydligen är det så man blir klok om världen. Med internet och dess filosofer har jag lärt mig leva ut glömd vetskap som annars skulle skvalpat bland institutionell jul och partival vart 4:e år. Jag vet nu hur man tar sig tid för det som spelar roll, tacka nej till lönearbete, hinna med det där samtalet med en vän jag sällan träffar eller dricka Riktig god kaffe. Med internet kan jag känna hur mycket studs det är på skyddsnätet - magisk ekonomi - så bra lektion i Reell ekonomi! Med internet och dess filosofer kan jag finnas till hemma-hos oavsett om det är via digitala eller analoga medium och kan praktisera det självklara att det alltid går före kontors och telefontider -mail@ vad bra!

På ett sätt kan man säga att den äkta familjen är den självvalda och mitt internet är precis så självvald att jag kan nå och nås, nästan närsomhelst uppkopplad eller avkopplad av vem som helst i min närmaste omkrets oavsett om det är för en kommentar, bjuda med till dans, en skål eller ett god morgon och sov så gott -allt väl till er mina vänner och kram käraste IRC!

Mitt hem är erat hem och aldrig har det varit lättare än nu att surfa på min soffa, eller göra mig sällskap till middag, lyssna på den där låten, eller se den där filmen. För i tiden när man delade med sig av det man hade blev det i faktiska medel mindre kvar, nu är vår tid här; ju mer vi delar ju mer finns det; stjärterum är aldrig en brist, överflödet har ingen gräns, delad glädje är multiplicerad glädje. 
Innan jag hittade internet bestod världen mycket och oftast av en mängd bördor, krav och hittepå-plikter. Med internet kan jag känna mig hemma där jag sitter på väg hem när alla är på väg till jobbet eller vice versa. Nu är jag hemma i att inte veta vad jag egentligen gör - måste man göra något förutom att leva? - som om det inte vore nog? Jag är hemma i mitt internet precis som det är med dålig smak och gräsliga klipp och allt det där andra inte alltid helt tydliga… som redan finns eller som håller på att omforma sig, växa, splittra -is is is!

I fjärran länder, bland analoga värden lär man sig var man sätter fötterna i mörker för annars kan man falla till döds. På internet är det samma samma på något vis, långt från det sekulariserade och institutionella -det fanns en tid i världslig rum där fri information och orädsla kom före upphovsrätt och självcensur - annars dog man. Internet är platsen där den moderna medborgaren kan idka barnslig omsorg, självvård och samhällsförvaltning utan självcensur eller rädslor. Man skulle nästan kunna tro att internet är så nära metafysiken vi kan komma med all dess oändlighet och allt man kan bygga med passion, föreställningar, ettor och nollor.
 Att krympa denna värld, kväva den med allmän barnsäkerhet vore som att “säkra” en sandöknen från farliga djur. Internet är alla vi som vet hur kall saft smakar en varm sommardag på grönt gräs, internet är alla vi som promenerar på givna ytor med eller utan farliga djur - kanske gå på picnic, lyssna på musik tillsammans, läsa högt ur en bok, vi som vårskriker eller vill komma underfund med apokalypsen, vi som inte förstår hur man sätter hänglås på varken sopor, kultur eller umgänge.

n689754738_1486485_4944Daniela Alba är en nomadisk ökendrottning som skapar hem lika bra på irc som i Pakistanska bergbyar och hos grekiska filosofer.

mvh,Daniela Alba |
Dec
25
2008
1

Internet lärde mig vad ekonomi egentligen är

ekonomi

Jag hade turen att vara en relativt ung studerande under en period när nätet tog några av sina första största steg. Jag hade en email-adress när man skaffade sig en sådan för att det var coolt att ha — jag var antagligen först bland mina kompisar. För att ge lite bakgrund till hur länge sedan detta var så krävde datacentralen på mitt universitet att en fast anställd lärare skulle skriva under en blankett där behovet av en sådan nymodighet intygades. [Långt stycke skrivet i gubbgnällig anda om hur vi på den tiden inte behövde så mycket mer än terminalens bleka sken bortskuret av min inre editor.] Jag laddade ner den första versionen av browsern Mosaic 1993, och var således med när webben blev populariserad. Och, vilket kanske var ännu viktigare, jag laddade ner demon för Doom samma år, och efter det var inget sig likt.

I samband med allt detta började nämligen en tanke spira i mig. Jag var på universitetet för att studera ekonomi, inte datateknologi. Och jag läste framför allt antropologiska texter, eftersom min professor och mentor såg att ekonomi i första hand var en kulturell fråga, inte resultatet av en formaliserbar modellvärld. Här låg framför mig en värld där konstiga utbyten, en till många och många till en, inte bara var möjliga utan också lätta. Framför allt, här fanns en värld där utbyten kunde göras utan att oroa sig för vad det kostade. Jag började se en värld där vi inte längre behövde tro på att den mest förenklade synen på marknadsekonomi längde behövde vara den dominerande, och där de äldsta och mest fundamentala aspekterna av det ekonomiska — delande, gåvor, generositet och byte — kunde etablera sig på nytt.

Nu är givetvis inte nätet bara detta. Alla vet att nätet är en marknadsekonomins dröm, en plats där transaktioner kan accelereras till det yttersta och en marknadsplats bortom allt tidigare tänkbart har etablerats. Men samtidigt finns det i nätets själva själ en annan slags logik, en logik där delande, testande och det partiella är styrande. Vare sig man tycker om det eller inte så är t.ex. BitTorrent-protokollet en spegling, egentligen en arketyp, av hur nätets logik ser ut. När man engagerar sig i en torrent så blir man del i ett kollektiv som gemensamt försöker hjälpa varandra och försöker dela med sig av saker möjligast effektivt. Strävan med detta må vara av varierande natur (t.o.m. olaglig), men logiken är i allra högsta grad en återgång till ekonomins själva födelse.

Därför räds också så många nätet, och därför gör många så stor sak av behovet av att lagstifta sönder det hela. Vi har tränats till att tro att ekonomi, vilket är den mest grundläggande delen av vårt samhälle, handlar om kontroll via mekanismer som prissättning och äganderätten. Men dessa saker, som ofta lyfts fram som centrala och nödvändiga, är egentligen antingen ytliga mekanismer för att styra en begränsad del av det hela eller juridiska påfund som lagts till i ett sent skede för att tillfredställa en viss tids ideologi. De har inget att göra med vad ekonomi fundamentalt är, de är symptom på hur det ekonomiska blir kringgärdat under en bestämd period. Därför är också idiotier såsom IPRED ett tecken på hur bakåtsträvare med mycket begränsad ekonomisk kunskap försöker använda lag för att desperat hålla kvar den lilla säkerhet som de tror sig ha om det ekonomiska — man kan i historiens bakgrund höra hur skråväsendets förespråkare gnydde i mitten av 1800-talet om hur näringsfrihet var stöld…

Ekonomi är utbyten, men inte bara de utbyten som kontrolleras av prissättningsmekanismen. Ekonomi är namnet på den totala mängden utbyten i ett samhälle, oberoende av hur dessa kontrolleras, och här gäller faktiskt att mera är bättre. Ju mera vi pratar, byter, köper, delar, säljer, ger och annars bara kommer över med en blomma, desto bättre mår vi som samhälle. Och det kräver inte en professur i ekonomiska vetenskaper (vilket jag dock råkar ha) för att inse att begränsningar i hur utbyten får utföras kommer att utarma denna samhälleliga ekonomi. Men ändå finns de dom, i sanning människor med beschränktes Hirn (för att låna en mycket äldre ekonom), som idag vill kringskära ekonomin så att den passar den bild som får dem att känna sig trygga. Man skall inte låta sig luras, de som talar för lagar som FRA och IPRED är inte ute efter att förbättra något, utan snarare moderna versioner av de hemmafruar som Rolling Stones sjöng om:

“Kids are different today,
I hear ev’ry mother say
Mother needs something today to calm her down
And though she’s not really ill
Theres a little yellow pill
She goes running for the shelter of a mother’s little helper
And it helps her on her way, gets her through her busy day”

År 1993 laddade jag ner Doom från nätet, och blev fascinerad av hur delande och gåvor kunde fungera som en ekonomi. Jag blev sedan efter hand professor i företagsekonomi, och är det än idag. Nu håller jag på med en mängd saker, vissa knutna till nätet, andra mindre så. Jag är dock medveten om att inskränkningar i nätet med säkerhet skulle skada mig och mitt arbete. Jag jobbar med frågor om populärkultur och ekonomi, och måste ibland ladda ner populärkulturellt material helt enkelt för att det är enda sättet att få tag på saker — antagligen har jag ibland brutit lagar när jag gjort detta. Jag jobbar med att förstå hur illegala ekonomier fungerar, och måste därför kunna lita på att mina kommunikationer inte är avlyssnade. Jag delar med mig av vad jag producerar, och vill gärna fortsätta med att göra det. Kort sagt, jag är både forskare och ekonomisk aktör, och skulle väldigt gärna själv vilja bestämma över vad detta betyder.

alfAlf Rehn är professor i företagsekonomi vid Åbo Akademi och skriver fräscha, snabba och råa texter på Text Sushi.

mvh,Alf Rehn |

Creeper MediaCreeper